torsdag 23 februari 2017

Lustjakt-ljudbok...


Lustjakt blir ljudbok!!

I tisdags fick vi mejl från Alexandra på Word Audio Publishing, att de håller på att producera Lustjakt som ljudbok.

JIPPIIIEEE!!!

Det är något som vi verkligen hoppats på länge, och är superduper glada för!
Releasedatum är den 22/3 ... så håll öronen öppna. 





Avsnitt 1


Avsnitt 2

Avsnitt 3

tisdag 21 februari 2017

Sista avsnittet ...


Vi har gjort en ny intervju. Denna gång med Mikael Svensson för Hänt i Veckan. Reportaget kommer att kunna läsas den 8/3. 

Hänt här hemma den gångna veckan ...


Varit hejaklack på simskolan, firat Alla hjärtans dag med barnbarnen, en sväng till röntgen, filmat vyer i det vackra vårvädret med den nya kameran och färdigställt ett till avsnitt om resan till Göteborg. 
Här har ni det sista avsnittet.
 Enjoy!



Den här veckan har börjat mindre bra ...
Magsjukan is in da house

Annika är nerlusad med dessa bassilusker och jag undrar hur länge det dröjer innan jag också ligger däckad och utstöter mindre tilltalande ekoljud i en hink.


måndag 13 februari 2017

Ny film, avsnitt 2 ...


Härliga, lata, lediga mysdagar tillsammans. Bara tofflat runt hemma i ledighetsbubblan ...

Men vi har ju fått ett nytt intresse, nämligen att göra film. Det hela började med att vi hade så mycket eget filmmaterial kvar från SVT;s projekt som aldrig kom till användning så vi började klippa ihop en film ... som blev till två, och snart är det tre. 

Sen är materialet slut. Vilket resulterade i att Annika tjatade hål i huvvet på mig att vi bara MÅSTE ha en egen filmkamera!

Här kan ni se avsnitt 2 i serien om vår Göteborgsresa till bokmässan. 
Klicka på pilen mitt i bilden nedan för att se den. ;)


Håll tillgodo. Det kommer mer :) 



Imorgon firar vi Alla Hjärtans Dag med pulkaåkning och korvgrillning med våra små-hjärtan och hoppas att vädret blir lika vackert som idag. 



Ett glatt hjärta gäspar sällan. 
Ha en bra dag!

Kram
ANNIKA & VERA

torsdag 2 februari 2017

Samtidigt som Höstkalaset i Hofors...

Då var sista avsnitten sänt ... Samtidigt i Hofors är slut! 
Men här fortsätter livet även om inte hela Sverige får se det på tv:n längre. 

Är man mer nyfiken på just oss, kan man klicka på länken och läsa vårt "hemma-hos" reportage i Gefle Dagblad. HÄR

Eller följa med oss på vår resa till bokmässan  som vi filmade. 



Annars är ni hjärtligt välkomna att besöka Hofors.  <3

ANNIKA & VERA


fredag 27 januari 2017

Varför har lesbianerna i Hofors likadana kläder?


Here we go again ... För gåtan tycks kvarstå. Varför klär de sig likadant? 

Det som började av en slump blev till ren marknadsföring. 
För hur ska man synas i mängden, sticka ut så att man blir ihågkommen? Det är viktigt när man försöker lansera en bok.
 Vi har en dröm och det gäller att ta till de knep man kan för att nå den.

Vi  förstod det uppseendeväckande med likadana kläder vid vår första Pridefestival. Stockholmarna överöste oss med uppskattning och många ville även fotografera regnbågsdubbletterna.
 Vi insåg värdet i att bli sedda och gjorde det till vår grej, helt enkelt för att öka chanserna att nå våran dröm. 

Bokindustrin är en djungel. Att man fått en bok utgiven innebär mycket sällan att man kan försörja sig som författare. Så det gäller att synas för att sälja!
 Jaa, och att man inte skrivit en skitdålig bok är ju ytterligare en förutsättning. ;)
Recensioner hittar du bland flikarna högst upp.




Har ni missat SVT Play-klippet om oss och vårt författande kan ni se det på länken: HÄR!



 // ANNIKA & VERA

torsdag 26 januari 2017

Hemma hos- reportage ...


Jag och Luna sover alltid längre än morgonpigga Annika. När hon tycker att vi sovit klart kommer hon upp och väcker oss. I förrgår uppstod detta fenomen ännu en gång, vi rycktes ur drömvärldarna och plirade nyvakna mot en gryende dag. 

Luna var som vanligt uberlycklig och hade full fart på elvispen (svansen) från första vakna stund. Annika klappade henne lite hastigt och sa: "När jag öppnade sovrumsdörren för att väcka dig, luktade det hund härinne."
Omg! Det luktade hund av hunden?! :) 

Luna är ju en bebis!
 Hon kan inte gå omkring och stinka hund. Den oönskade odören av byracka åtgärdades. Elvispen var dock avstängd under hela rengöringsprocessen.


Ren och doftande likt en blomma, lindades hon in i två handdukar. I famnen, som en bebis, frotterades hon framför brasan ... för att hon frös som en hund! :)

Ett ordspråk med zebraränder flimrar förbi ... eget beröm luktar illa, är ju ett annat. 
Så med risk för att stinka värre än hund tänker jag skryta med att vi äntligen fått fingrarna ur och påbörjat förändringen i köket. En liten köks-soffa skruvades ihop idag.


Anledningen var nog att vi blev intervjuade av Helen Granditsky för Gefle Dagblads, Bygga & Bo i veckan. Frågorna väckte en del slumrande renoveringstankar till liv igen. 
Köket behöver helt klart ett lyft och nu är det på G. 

Vårt lilla "hemma-hos-reportage publiceras på tisdag. 


Fönsterbytet var ett stort, energislukande projekt på 8 månader. Så det känns lite lagom att börja på nytt med vårt pyttelilla kök. 
Nästa stora projekt blir ny färg på fasaden till sommaren. 

Men nu tar vi det lilla lugna, Rom byggdes inte på en dag. En ny soffa i köket är en lagom början. :)
Inte heller leder alla vägar till Rom, åtminstone inte för oss.
 Hur och var vi än åker, lyckas vi alltid komma till Circle K. 


Oavsett ursprunglig destination ändras färdrutten om en av oss utbrister: "Titta, en Sirrkelk!" Vips, så står vi där vid kaffemaskinen som skummar mjölken till två små delikata mjukglassformade toppar i muggen. 
Dä ä gooo-kaffe dä!

Och snart börjar "Samtidigt i Hofors, del 3.
Vi ä mä!

Men bara i tevesoffan denna gång :)


fredag 13 januari 2017

Stålmansland ...


Dokumentären "Samtidigt i Hofors" sändes igår och lämnade få åsiktsfria. 
En journalist beskrev det som ett kamouflerat Ullared, en annan människa vill flytta hit.
De råder delade meningar.
Och det är okej, man behöver inte tycka lika!

Själv tyckte jag att avsnittet var delat, inte rakt igenom dålig, men inte heller bara bra! Fina vyer och några karaktärer som förgyllde. T.e.x  Nathalie ... vilket kreativt geni! Henne kommer någon att snappa upp snart. Och allas våran uppskattade Arne, med ett hjärta av guld. 
Mindre förgyllande blir det med konflikter. 

Bilderna från jobbet påminde mig om min kärlek till det flytande stålet. Om de allra bästa arbetskamraterna och svunna tider. För 27 år sedan satte den blyga nittonåringen sin första fot på Stålverket, en tid som kom att bli ytterst värdefull i hennes liv.


I nästa avsnitt ska Pantertanterna Hytt-Anita och Inger Pettersson (en gammal jobbarkompis) medverka, det ska bli kul.
Man kommer att ogilla och gilla det andra avsnittet med. Åsikter kommer att gå isär. 
Men även om vi är oeniga i det kan vi väl gemensamt hoppas att det gynnar orten, det Stålmansland vi alla håller så högt!
//Vera



Min stålverksarbetare!



Fredag och långledig -  så skönt och välbehövligt för redigering. Men vi har inte kommit igång riktigt ännu.

Foto: Igår såg vi dokumentären "Samtidigt i Hofors". Visst roades jag av programmet, och särskilt av att se Vera på jobbet!

Jag minns första gången jag skulle träffa henne här i Hofors.
   "Vi kan ses på bruket", sa hon.
Det var oerhört märkligt att träffas på hennes jobb, tänkte jag. Då visste jag inte att man kallar Hofors centrum för "Bruket", utan väntade nervöst på henne vid parkeringen mittemot Bergsmannens hotell.
Hon skrattade när jag berättade vad jag trott ... och det där skrattet är det bästa jag vet. När Vera skrattar smittar det av sig och jag delar hennes skratt och fylls av kärlek.

Det kändes konstigt att se sig själv på tv. Men kärleken jag förmedlade om Hofors och dess invånare kan inte bli mer sant! Jag älskar verkligen orten och tackar min lyckliga stjärna för att jag hittade hem just här!


// ANNIKA


torsdag 12 januari 2017

Usel journalistik ...

Detta upprepande i tidningar och radio, kallar vi usel journalistik.
Vi har inte en enda gång bett om uppmärksamhet. Tvärtom. Man citerar delar av ett blogginlägg som var borttaget redan innan citaten publicerades i media.



Roger Wallenius använde texten i GD. Sedan har det använts om och om och om igen. Det börjar bli väl urvattnat. 

Annonsbladets Ida Eidem inte bara kopierade texten (ännu en gång) utan hon var dessutom uppfinningsrik nog att sno vår bild från bloggen också!




På radion påstods det att vi inte verkar vara nöjda med hur vi framställts i dokumentären "Samtidigt i Hofors".
Det stämmer inte. Vi är nöjda med hur vi porträtteras i programmet, det är jättebra!

Men visst, fakta kvarstår ... vi var väldigt besvikna över att det som sagts och visats inte stämde överens i första avsnittet, som är det enda vi har/kan uttala oss om. 

I Arbetarbladet modifierar och citerar Simon Ridell inlägget. Artikeln låter dessutom påskina att vi önskat mer tv-tid? Om det handlade om det så hade vi väl inte bett om att bli bortklippta?!
Nej, det handlar enbart om vad som sagts och visats.

Kanhända journalisterna behövde en kritisk röst till sin rubrik. Tyvärr hittade de våran.  
Efter kvällens program dyker troligen nya rubriker upp, förhoppningsvis med mer sanningshalt.

Ni kan bilda er en egen uppfattning om programmet som sänds kl. 21 på SVT 1



// ANNIKA & VERA





måndag 9 januari 2017

Samtidigt i Hofors ...


Om några dagar sänds dokumentären Samtidigt i Hofors, där vi medverkar.
Det kommer förmodligen inte bli åsiktsfritt i sociala medier, det märkte vi redan efter förra blogginlägget - där en del av innehållet missförstods och därav raderades.

För en tid sedan blev vi tillfrågade om att medverka i att göra en varm och kärleksfull serie om Hofors och dess kreativa invånare.

Vi var tveksamma länge, det var inget som vi bara hoppade på direkt. Men kärleken till orten och att de ville göra vår dramaturgiska båge/linje om vårt författande - att vi skriver som EN författare och gör våra bokomslag själva. Det avgjorde det hela, vi såg det som en chans att ta vara på!

Åtskilligt med tid gick till filmning tidigt i höstas. Vi tyckte det var kul att hänga med det HÄRLIGA filmteamet! 

När förhandsvisningen av avsnitt nr 1 visades blev vår reaktion inte lika rolig.
Vår medverkan hade reducerats till ca 60 sekunder ... hela vår linje var borta??

Vår spontana uppfattning blev att det lagts för mycket fokus på det udda ... MISSFÖRSTÅ OSS RÄTT HÄR!! Vi gillar udda!! Är det några som är udda så är det väl vi! Två vuxna kvinnor som klär sig identiskt ... :) 
Eller att vi ofta spontant utmanar varandra i olika knasiga dueller. 
Vem bygger valfri, snyggast Disneyfigur på en timme?!


Vi har haft en ABBA-dag, där vi endast fick tilltala varandra med Agneta och Frida. Tre felsägningar och sen blev straffet att åka gris i foajén till butikerna, iklädd ABBA-munderingen!


 Vanligtvis finns det en helt logisk och rimlig förklaring till det underliga beteendet, men det verkar ju inte klokt!

Första  upplevelsen av förhandsvisningen blev att det varma och kärleksfulla fick stå tillbaka, i avsnittet som sågs. Och när innehållet landat, på fel ställe i våra hjärtan, kom reaktionen.

 Det stämde inte överens med vad som blivit sagt och vad som visats. Vid den sista inspelningen vi gjorde i slutet av september var direktiven: "Tänkte samla in allt vi behöver för att bygga er linje (deckarens betydelse för er och de drömmar den innehåller)". Istället visades ca 60 sekunder av förrförra årets pilotinspelning, alltså 1,5 år gammalt material.

Besvikelsen  blev stor. Ingenting av det vi brinner så stort för framkom, som i de andras fall. Vi förstår filmbolagets idé och den linje de ville följa, där vi och flera med oss inte hade någon plats. Då kände vi att det kunde kvitta om vi ens var med, och bad om att få även den lilla delen  bortklippt. 


Hur som helst, så är vi säkra på att dokumentären blir en succé.
Vi ser fram emot att se samtliga avsnitt.

Idag fortsätter vi att brinna vidare för facerape-manuset.
 Det är ett gediget redigeringsarbete vi har framför oss - vi bestämde att kapitlen skulle delas och möbleras om. Låter lättare än vad det är ... jobbigt, roligt och nödvändigt. Vi har läst och lyssnat på många böcker sen vi rörde facerape sist. Många insikter har infunnit sig, bland annat att det blir vanligare med kortare kapitel. Det blir bättre flyt då, tycker vi!




// ANNIKA & VERA