onsdag 1 november 2017

Måhända att tid finns ...

Igår var det Halloween. Men då jobbade jag, så här kommer en försenad hälsning!


Tänk om jag hade ett trollspö, för jag kommer inte till skott. Jag sätter mig inte vid datorn?!
Jag kom hem från jobbet vid halv elva. Snicksnackade med Vera tills hon gav sig av för att göra sitt eftermiddagsskift. Sedan dess har jag tänkt att jag skulle sätta mig vid datorn ...

Jag krafsade på mobilen en god stund innan jag kom ut på promenad med Luna, och klöste på den lite till när jag kom in.

Träna. Ja, det skulle jag ju göra. Det hade jag bestämt. Men klockan hade hunnit bli så mycket så jag valde att lägga mig i badet istället.


Ackompanjerad av Spotify märkte jag att badrummet hade fått en fantastisk akustik sedan renoveringen i somras. En halvtimme gol jag för mig själv inbunden av eteriska bubbelbads-ångor, men tyckte nog i vett och sans att det kunde låta SÅ mycket bättre!

Nåja, jag blev i alla fall renare än min sång. Och när jag nu var så ren tänkte jag inte bara smörja fötterna - de skulle få sig en ordentlig drill av nya elektriska fotfilen. Jag satte mig framför tv:n för att omforma fötterna till mjuka, vackra och gracila blad. Maskinen grävde i förhårdnader och blicken sökte sig till Vem Vet Mest ... Aj jävlar, vad det sved till!
Multitasking kan vara bra, men inte i det här fallet!

Jag linkade förbi datorn på väg till köket. Hmm ... Rökte en cigg och läste ett par bloggar.
Varför sätter jag mig inte bara och skriver det som kommer till mig?

Kanske tar det emot att sätta sig vid datorn för jag vet vilket enormt arbete det är att jobba med manus. Det räcker inte att skriva en liten stund, en halv dag eller ens en hel. Man behöver sätta sig in i tänket, djupdyka, försvinna från omvärlden ... bort från alla krav.
Jag tänker på det hela tiden och det gör mig ledsen när jag inser att jag inte kan få till kontinuitet i skrivandet.


// Annika




måndag 30 oktober 2017

Det tar tid att bli gammal

Vilken tid det tar!
Det = allt, tar = stjäl, tid = en fundamental dimension i vår existens.
Med andra ord: Vilken jävla tid allt stjäl!


Jag önskar jag hade tid. Massor med tid så jag hann skriva manus! Tänk att ha tid att skriva så mycket man själv vill. Vilken lycka!

Det  grämer mig varje dag att det inte finns tillräckligt med tid att färdigställa uppföljaren till Lustjakt. Att jobba tar tid, socialisera tar tid och hushållssysslor som städning och matlagning tar också tid. Allt detta vill jag, men det stjäl skrivtid! Att se på TV och film tar tid - egentligen alltför mycket tid. Flera timmar varje dag är väl ändå jävla onödigt! Samtidigt vill jag se Idol, Allt för Sverige, Syrror, Wentworth och Vår tid är nu. Snart börjar väl Farmen ... och det vill jag ju också se. 

Att blogga tar tid, men i tidsbrist på manusskrivande får ett inlägg bli en form av konstgjord andning för mitt behov. 

Att ta hand om sig tar också tid. Träna, duscha varje dag, blåsa håret, välja kläder att sätta på sig, sminka sig (om jag ska ut bland folk, annars skiter jag i det), och nya moment som jag fått börja med är att ta blodtrycksmedicin och smörja fötterna. Jösses, det tar redan mer tid att vara över 50 år, så säkerligen tillkommer ännu mer ålderspyssel med tiden. Suck!

Att ta ut hunden på promenad tar tid. Jag försöker tänka positivt och se det som en värdefull stund med älskade lurvpösen. Men Luna skiter egentligen i mig när vi är ute. Nosar och nosar som om trynet var fastklistrat vid marken, annars småspringer hon med trumpinnar till ben. Helst så långt före som löpkopplet räcker. Men det kan vara mysigt ändå, speciellt soliga dagar som idag.




Så, ska jag ta mig ner till löpbandet i källaren och svettas bort lite frustration? Eller ska jag djupdyka i manus? Båda känns angelägna ... 


// Annika

onsdag 25 oktober 2017

Billigt är ballt

En urrig höstdag när regnet jävlas, på samma sätt som jag beskrev i går, vill man bara sitta inne och mysa när man är ledig. Eller helt ledig kanske man inte är när man har en tid på hälsocentralen 8:20 på morgonen ... Visst börjar man bli gammal på riktigt när blodtrycket spökar och man måste dit på kontroll.

Jag väckte Vera vid sju (också hon ledig) och vi tog oss ner på bruket. Provtagningen var raskt avklarad, sedan fick frugan en underbar idé. Vi skulle käka frukost på Hanssons som börjat med frukostbuffé. 
Fantastiskt gott var det och känslan blev "hotellfrukost" - för bara 55 kronor per person!

Mätta och belåtna tog vi oss vidare till Spar-Arne och där gjorde vi nästa klipp: Marsmallowspåsar för 1 kr styck! Hur bra är inte det nu när vi ska vara barnvakt ett par dagar.
   Vera stoppade genast två påsar i korgen. 
   Bara två, tänkte jag och tryckte ner tre påsar till. 
   "Du, ska vi inte ta en hel låda?" 
   Vera tittade storögt på mig. "En hel låda?!" 
   "Ja, de är ungarnas favoriter, är mjuka och färska och bäst-före-datum nästa sommar ..."
   Det blev en kompromiss, 10 påsar för tio spänn. Kan man annat än älska att bo i Hofors!

Nu är vi hemma och blogginlägget igår gav mersmak. Men innan jag kunde komma igång var jag tvungen att fixa med både bloggsidan och hemsidan, allt var förfärligt eftersatt. 
   Hemsidan är nu en kopia av den ursprungliga, med skillnaden i adressen. annikaochvera.se heter istället annikaochvera.blogspot.se och är helt gratis. Varför betala drygt 1500 spänn för en webbadress med åtta bokstäver mindre? 

Billigt är ballt, har alltid varit en slogan som passar oss!


// Annika


tisdag 24 oktober 2017

Folkrace i mitt hjärta

Nu tror jag det kliar i bloggfingrarna, och det var onekligen länge sen. Jag gjorde ett försök tidigare under hösten men det sket sig när jag inte kunde spara en film jag gjort i Movie Maker. Den ville jag få med i inlägget. Och hur grinig blev jag inte då, eftersom jag lagt ner så mycket jobb på den.

Jag kollade precis på grundmaterialet och nu gick det plötsligt att spara filmen. Så varsågoda, här kommer det som jag skrev någon dag efter tävlingen i Borlänge den 9:e september:

Jag, Vera och barnbarnen Evi och Alice var på folkrace i lördags. Jag har alltså hunnit fylla femtio och får helt oväntat uppleva något nytt i livet. Som dessutom var spännande, fascinerande och roligt. Vilken fantastiskt bonus!

Flickornas förväntan var ständigt närvarande dagen innan. I och utanför affärer handlade det bara om bilar den här dagen. Men min förväntan var inte särskilt hög. Metaforiskt kan man säga att ribban inte ens kom upp från den leriga och regnvåta marken ... och lerigt och regnigt kan jag lova att det var på folkracebanan i Norr Amsberg utanför Borlänge också. Hela jävla dan strilade det blöta i olika mängd och hastighet. Och när det inte regnade var det som om små, små droppar liksom hängde kvar i luften och jävlades.

Faktiskt förstördes inte upplevelsen ändå, inte ens för barnbarns-juvelerna. När Alice pappa Dennis inte var på banan roade flickorna sig med små leksakshästar i geggan. Med hörselkåpor på öronen grävde de ner plast-prylarna och letade sedan redan på dem igen.
   "Lilla Snabba Göran blev kvar i Årsunda på förra tävlingen", sa Alice lite vemodigt.
Vi bröt ihop! Sötnöten kan verkligen hitta på roliga namn åt sina leksakshästar. Men faktiskt synd om "Lilla Snabba Göran" som förmodligen fortfarande är nedgrävd på en folkracebana.

Någon som inte grävde ner sig var Veras son, Dennis "Pedalen" och hans kompis Tobbe. Kolla in filmen nedan så förstår ni vad jag menar.



Tyvärr blev det ingen final för någon av "våra" killar den gången. Men vinst för mig, kan jag tycka, eftersom folkrace-sporten vrålåkte rakt in i mitt hjärta.

Två veckor senare var vi på ytterligare en folkracetävling. Den gången i Storvik. Lika fantastiskt roligt! Luna gillade det också, så länge hon fick sitta i varma ryggsäcken och se ner på stora hundar.

Som sponsorer tyckte vi att vår logga satt som smäck på bilen. Men en seger skulle helt klart ha smällt högre!


// Annika






tisdag 18 april 2017

Gilla läget ...


Åter i blåstället sen några veckor, efter 6 månaders sjukskrivning.
 Sjukförsäkringen är en snedvriden historia, 180 dagar sen klipper försäkringskassan dagsersättningen OM man inte ställer sig till arbetsmarknadens förfogande! Oavsett om sjukskrivningen sträcker sig längre än så. Om man som jag, varit anställd i snart 28 år kan man förslagsvis ta tjänstledigt för att ställa sig som arbetssökande?
Jag skulle alltså ta ledigt FRÅN mitt jobb för att söka nytt jobb för att erhålla sjukpenning!
Jösses, vilken idioti...

Men det hela löstes på jobbet, som jag (och min chef) tycker är det naturliga tillvägagångssättet i dessa ärenden. Jag blev omplacerad under en period, eftersom knäet är under utredning. 

Men hur underbart var det inte att kliva in på jobbet och möta alla härliga jobbarkompisar som välkomnade mej tillbaka. Det värmde ända in i hjärteroten! Nu ska jag inte jobba med dom, jag jobbar intill dom. Jag ska analysera stålproverna dom tar, ett laboratoriejobb.

Inte riktigt min grej ... massa siffror och decimaler. Jag stirrar inte in i dataskärmarna späckade med förkortningar på grundämnen och siffror och fylls med inspiration.  
Näee, tacka vet jag att hitta massa fynd ute på golvet som undkommit smältning.


En sked, hur gammal är den? Hur såg hemmet ut där den en gång tillhört? En rostig hästsko, en ovanlig nyckel, vill den säja mej något? Frågorna poppar upp och fantasin gör en egen resa. Men det är bara gilla läget så länge jag inte klarar av mitt ordinarie jobb som ugnsskötare på stålverket.

En annan som gillar läget är Luna!


Hon har skolats in på ett hunddagis i Borlänge. Luna tycker i allmänhet inte om andra hundar, det är åtminstone det intryck hon gett oss när vi mött på dem ute på promenader. Däremot gillar hon katter men det är för att hon är uppvuxen med katten Lotus. Så i fredags höll vi tummarna hårt när vi skulle dit och bekanta oss med hundar och den nya omgivningen. Men det gick hur bra som helst, det var tre stora, snälla vovvar och en vänlig Björn (ägaren).
Luna ska "prov"sova där en natt nästa vecka som ytterligare tillvänjning till det nya.

Nästan som ett barn ... :)

Anledningen till inskolningen är att vi ska åka utomlands med Annikas föräldrar och min mamma. Stora födelsedagsresan blir det! Morsan fyller 65, Annika fyller 50 och svärmor fyller 70. Så när hundvakterna ingår i resesällskapet var vi tvungna att hitta ett alternativ.


Förra gången vi umgicks med våra seniorer tillsammans var en strapatsrik sammankomst. 
Jag ser stort framemot nya äventyr med föräldrarna, det ska bli skitkul!

Skitkul och äventyrligt är inget jag anser synonymt med det jag ska göra nu, ett nattskift på labbet. Men det ligger vägg-i-vägg med min ordinarie plats så jag kan förse mig med en dos av mitt beroende, damm, rök, buller och gnist-skådespel från stålet ... 

// VERA

söndag 26 mars 2017

Blir drömmen verklighet?


I onsdags firade vi stort! 
Release på ljudboken 22:a och bröllopsdag den 23/3. Vi åt och drack gott på The Church i Sandviken, som vi tyckte passade utmärkt till festligheterna vi celebrerade. Enligt bröllopsguiden så firade vi Fruktbröllop. Jag vet inte var man samlat in den rigorösa kunskapen ifrån, men 4 år av kärlek likställs med frukt...

De fyra åren som gått har iallafall burit frukt!
Det är en märklig känsla att uppmärksammas, journalister som ringer och reportage som trycks. Idag finns vi med på Storytels blogg, på onsdag ska vi intervjuas för Året runt. Nästa lördag publiceras ett reportage i Pralin, DT (Dalarnas Tidningar). Ljudboken ligger i kategorin populär tillsammans med verkligt stora författare och på Word Audios fb-sida har de valt vår ljudbok till omslagsbild! Det känns overkligt ...


För vi märker ingen skillnad, morgonrocken är fortfarande superskitig, blommorna slokar i fönstren och skurhinken står framme för att Luna "glädjeskvätter" på hallgolvet när vi får besök.


Det är svårt att ta in det som händer när allt är som vanligt här hemma. Ett och annat "Men, fattar du?" slipper leende ut emellanåt. Glada och oförstående ska vi idag göra helt ordinära saker. Handla mjölk, göra matlådor och köpa en kalender, sen är vi redo att möta nästa veckas vardagliga bestyr och yrkesliv. 



I manuslivet fortskrider redigeringen och vi har kommit halvvägs innan korrekturläsning tar vid. Förankrade i den otroliga verkligheten kommer inga fantasier att författas just idag. Nä, ovanligt muntra tar vi på oss solbrillor och gör som vanligt folk, njuter av vårsolen en stund innan alla måsten ska avverkas. 


TACK till alla er som lyssnat, läst, uppmuntrat och hjälpt oss!!



                                                Provlyssna gärna på Storytel HÄR


//

tisdag 14 mars 2017

Författarpresentation

Vi debuterade med Lustjakt för åtta månader sedan. Det är en deckare kombinerat med relationsdrama. Att det blev just den genren är för att vi inspireras av spännande miljöer med historia som t.e.x gruvor, stålverk, ödehus men också av kärlek. Den kan vrängas i oändliga varianter. Människor kan göra de mest bisarra gärningar i kärlekens namn.

Vi skriver tillsammans som en författare, men oftast i varsina kapitel. Den ena håller i deckartråden och den andra i relationsdramat. Sida vid sida vävs brottsgärningar ihop med livsöden till en spänningsfylld mix.

Att leva och dela äktenskap, nöjen och intressen med kvinnan i sitt liv är obeskrivligt. Vi uppehåller oss ständigt i samma världar, vare sig det handlar om fyndet av ett lik i manus eller hämta barnbarn på dagis i det verkliga livet. Tvåsamheten i författandet ser vi därför som en fördel.

Kärleken till varandra är bakgrunden till att vi började skriva. Gemensamt startade vi bloggen och insåg att vi formulerade oss på liknande sätt. Den genererade i stort intresse hos allmänheten. Uppmärksamheten och skrivlusten gjorde att vi
tillsammans blåste liv i ett gammalt manus som Annika hade liggandes i byrålådan. Det föll sig naturligt att använda oss själva som mallar för ett par av karaktärerna.

När boken var skriven erbjöd den nya utmaningar, nämligen omslaget. Vi ville göra läsaren nyfiken och skapade en serie polaroidbilder med händelser tagna ur boken. Att jobba med bilder tillsammans blev ännu en gemensam nämnare. Under en berikande process växte idéer till färdig produkt.





Lustjakt har fått många, fina recensioner och därför tror vi att den kommer motsvara detta även som ljudbok.  Recensioner

 Ljudboken kommer att släppas den 22/3 -17.
 Uppläsare är Viktoria Flodström.



Bättre present än så kan man knappast få till den 4-åriga bröllopsdagen som vi firar den 23/3 -17

Trevlig lyssning!

//  Annika & Vera

lördag 4 mars 2017

Hänt i veckan ...


Den här veckan kan man läsa om oss i Hänt i veckan. Ganska stort för oss och vi hoppas att det ska gynna den kommande ljudboken.

Vi jobbar stenhårt med uppföljaren nu och tanken är att den ska bli klar till försommaren. Beslutet att dela kapitlen är enormt tidsödande och rörigt. Man blir alldeles kollrig i huvudet i försöken att hålla reda på karaktärer, vad som hänt och ska hända. Eftersom vi skriver varsina kapitel vet man heller inte vad den andre "skriver till" för att få sitt avsnitt att gå ihop. Härdsmältan är nära många gånger!

Men då är det bara lämna skrivbordet, koppla hunden och ta en promenad i skogen för att rensa tankarna. Vi har förmånen att bo endast ett 30-tal meter ifrån en egen trollskog där vi får lite frist och kan ladda om batterierna.


Men idag har det varit ganska bra flyt och det enda vi laddar om för, är mello! :)



Annika förbereder revbenspjäll och cheescake som blir kvällens mello-middag/dessert. Men det är många skrivtimmar kvar tills det börjar. Timmar som kommer att gå i rasande fart, som alltid när man djupdyker i manusvärlden. 

En värld där man bestämmer helt själv hur det ska vara och bli ...
 Nu ska ett vapen köpas, en stuga förberedas för att hålla någon kidnappad, en psykpatient bli bältad och en gammal tant köpa nya högtalare! 

Det låter helt galet när man rycker det ur sitt sammanhang :) men allt har en logisk förklaring. Det är lite vi ... allt måste kunna hända på riktigt, ingen fiktion alls. Verklighetstroget är modellen för oss, iallafall i det vi hittills har skrivit. Vi har inbillat oss att man lättare hittar en igenkänningsfaktor som läsare då. 
Även om det mesta vi skriver är helt uppdiktat av vår fantasi. 



Ha en härlig Lördag !



torsdag 23 februari 2017

Lustjakt-ljudbok...


Lustjakt blir ljudbok!!

I tisdags fick vi mejl från Alexandra på Word Audio Publishing, att de håller på att producera Lustjakt som ljudbok.

JIPPIIIEEE!!!

Det är något som vi verkligen hoppats på länge, och är superduper glada för!
Releasedatum är den 22/3 ... så håll öronen öppna. 





Avsnitt 1


Avsnitt 2

Avsnitt 3

tisdag 21 februari 2017

Sista avsnittet ...


Vi har gjort en ny intervju. Denna gång med Mikael Svensson för Hänt i Veckan. Reportaget kommer att kunna läsas den 8/3. 

Hänt här hemma den gångna veckan ...


Varit hejaklack på simskolan, firat Alla hjärtans dag med barnbarnen, en sväng till röntgen, filmat vyer i det vackra vårvädret med den nya kameran och färdigställt ett till avsnitt om resan till Göteborg. 
Här har ni det sista avsnittet.
 Enjoy!



Den här veckan har börjat mindre bra ...
Magsjukan is in da house

Annika är nerlusad med dessa bassilusker och jag undrar hur länge det dröjer innan jag också ligger däckad och utstöter mindre tilltalande ekoljud i en hink.