onsdag 2 november 2016

Sjukmys...

                                          Så kom den ... första snön på första November.
Annika som lyssnat på de utfärdade vädervarningarna hade förberett sig noga och ordnat sovplats hos sin son i Borlänge, så hon säkert skulle kunna ta sig till jobbet.

Men ibland vill ödet annorlunda...
Hon blev sjuk... Jättebaby-syndromet, ni vet! :)
Lägg dock märke till att telefonen är inte mer än en armslängd bort. Och detta för att hon laddat ner det gamla spelet Sims, att roa sig med på sofflocket vid vakna stunder.


Jag brydde mig inte särskilt när hon var intensivt upptagen i spelet, men när hon gjorde det hela till en tävling (den som kunde få Sims-Annika och Sims-Vera att pussas först) då hakade jag på. 

Men det är inte bara, bara ... Man måste bygga och utföra uppgifter innan man kan börja hångla!
Så nu är vi fast, vi stirrar konstant i telefonerna och uppdaterar (retar) varann om hur långt man kommit.
Inte särskilt allmänbildande eller medför några intelligenta samtal. "Man får mer pengar om man lagar mat istället för att baka." Hur många cooking-spatlar har du?"

Men det är på lagom nivå för sjukmys i busvädret!

Att redigera manus är en för mastig uppgift när man drabbats av Jättebaby-syndromet. Läsa, skriva och tänka är helt enkelt uteslutet, däremot är tekopp, telefon och nässpray nödvändiga ting för fortsatt liv.
 Att bearbeta manuset kanske är något vi kan befatta oss med under morgondagen OM någon vunnit puss-tävlingen! 
Men just nu är hon nerbäddad...ensam.


Kör försiktigt i snöyran!
Kram Vera

5 kommentarer:

  1. Hallå, vart tog ni vägen? Pausar?

    SvaraRadera
    Svar
    1. Hej Ann-Charlotte! Ja, det blev en ordentlig paus. Min mamma blev plötsligt mycket sjuk och hela världen stannade upp för oss båda i oro. Hon befann sig dessutom på Aruba i Västindien när det var som mest kritiskt. Nu mår mamma bättre, hon är tillbaka hemma i Sverige och vi är säkra på att hon kommer överleva. Värden har så sakteliga börjat snurra igen och vi är oerhört tacksamma och lyckliga över att allt gick bra. Snart kommer vi nog igång med blogg och manusskrivande som vanligt igen. Hoppas allt är fint med dig! Kram från oss båda!

      Radera
    2. Jag är ledsen för din mammas skull Annika. Jag hoppas att hon vid denna tid har kryat på sig så pass att hon mår bättre eller rent av helt bra. Otäckt när det händer och vad gör man när en anhörig befinner sig så långt bort? Man kastar sig inte precis i bilen och åker dit. Skönt att höra att hon är bättre.

      Jag har det fint igen - fem veckors förkylning som åkte som en berg- och dalbana fram och tillbaka, var inte det roligaste i min värld. Jag hade inte varit så sjuk på 8 år så jag mindes inte ens att man kunde bli så matt av en förkylning. Men nu är jag på G igen och snart är det dags för paus från kören, vilket ska bli skönt. Jag ska försöka komma igång lite med skrivandet, har just bollat lite med en vän och mina figurer kommer nog med tiden att ta gestalt. Tror faktiskt ni hade rätt i att jag borde fortsätta på "Nora och Alice" men även där finns en man inblandad, han är tyvärr så skruvad att jag inte får begrepp om honom. Får se vad som händer, i första hand kommer mina målningar ;)

      Hoppas ni får en trevlig jul och att allt blir bra med mamma din. Många kramar till Er båda två!! Och skulle ni befinna er i Stockholm och har tid för en fika så hojta till!! Någon gång ska det väl bli av. Jo just det en fråga till är det programmet "Samtidigt i Hofors" ni är med i?

      Radera