måndag 30 oktober 2017

Det tar tid att bli gammal

Vilken tid det tar!
Det = allt, tar = stjäl, tid = en fundamental dimension i vår existens.
Med andra ord: Vilken jävla tid allt stjäl!


Jag önskar jag hade tid. Massor med tid så jag hann skriva manus! Tänk att ha tid att skriva så mycket man själv vill. Vilken lycka!

Det  grämer mig varje dag att det inte finns tillräckligt med tid att färdigställa uppföljaren till Lustjakt. Att jobba tar tid, socialisera tar tid och hushållssysslor som städning och matlagning tar också tid. Allt detta vill jag, men det stjäl skrivtid! Att se på TV och film tar tid - egentligen alltför mycket tid. Flera timmar varje dag är väl ändå jävla onödigt! Samtidigt vill jag se Idol, Allt för Sverige, Syrror, Wentworth och Vår tid är nu. Snart börjar väl Farmen ... och det vill jag ju också se. 

Att blogga tar tid, men i tidsbrist på manusskrivande får ett inlägg bli en form av konstgjord andning för mitt behov. 

Att ta hand om sig tar också tid. Träna, duscha varje dag, blåsa håret, välja kläder att sätta på sig, sminka sig (om jag ska ut bland folk, annars skiter jag i det), och nya moment som jag fått börja med är att ta blodtrycksmedicin och smörja fötterna. Jösses, det tar redan mer tid att vara över 50 år, så säkerligen tillkommer ännu mer ålderspyssel med tiden. Suck!

Att ta ut hunden på promenad tar tid. Jag försöker tänka positivt och se det som en värdefull stund med älskade lurvpösen. Men Luna skiter egentligen i mig när vi är ute. Nosar och nosar som om trynet var fastklistrat vid marken, annars småspringer hon med trumpinnar till ben. Helst så långt före som löpkopplet räcker. Men det kan vara mysigt ändå, speciellt soliga dagar som idag.




Så, ska jag ta mig ner till löpbandet i källaren och svettas bort lite frustration? Eller ska jag djupdyka i manus? Båda känns angelägna ... 


// Annika

2 kommentarer:

  1. Glad att ni är tillbaka i bloggvärlden! Det är trevligt och rogivande... men oj vad jag känner igen mig i det här med att bli äldre... tack och lov inga mediciner ÄN... kanske jag vägrar se sanningen i vitögat och skyr allt vad vårdcentraler och sjuvård heter... ja om det nu inte blir så där akut som det råkade bli med ryggen och ambulansfärd, men det är en annan historia, som ja just det är historia nu. Kanske var blodtrycket lite högt men jisses vem får inte stora skälvan av akuten!!! Och godis ska man inte ÄTA men hur fasiken kunde jag veta att jag skulle hamna på akuten och de fick för sig att kolla sockret???
    Men det där med tid... tiden räcker inte. Fast jag tror det hos mig beror mest på att jag inte kan koncentrera mig, att jag blir stressad av alla krav. Står där som en förvirrad höna och vet inte var jag ska börja. Jag vill ha mer tid, bort med vuxna ungar ur hemmet, bort med stressande mor som ringer hela tiden bort bort bort... kanske behåller maken om han slutar stressa upp mig ;)

    Men i alla fall är det jätteskoj att se er tillbaka! Kanske kan det inspirera mig att återvända till min blogg. Frågan är ju bara om jag har något att säga?!

    Lycka till nu och jag hoppas fortsättningen på Lustjakt kommer med tiden. Kramar

    SvaraRadera
  2. Tack för att du tog dig tid till en kommentar ;) Jaga tid känns ogjort, kanske bättre att fånga dagen ... göra det bästa av vad man gör, helt enkelt. Jag kan inte tycka att jag har något att säga i alla blogginlägg, men jag gör det för min skull, för att få några ord på pränt och inspireras till manusskrivande. Sen är det alltid kul att gå tillbaka och se vad man har gjort. Det blir som en dagbok. Jag tycker att det är rogivande att skriva och extra roligt om någon tycker det är rogivande att läsa.
    Ha en bra dag, och fånga dagen. Kram

    SvaraRadera